In the night, the stormy night..

Jag sitter på bussen med känslan rädslan i magen. Tänk om det är sant. Tänk om en så liten sak kan förändra mitt liv. Tänk om det funnits så länge men att jag inte märkt det bara. Rädslan av att inte veta. Rädsla för sanningen. Vad skulle omgivningen säga. Jag vill inte tänka på det. Jag vill inte veta samtidigt som nyfikenheten och allt annat så gärna vill. Det skulle varit det bästa som hänt men jag skulle även varit så otroligt rädd.
Jag känner hur jag börjar må illa sluta tänk sluta tänk.
Finns det någon som förstår?
Finns det någon förståelse alls i denna världen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0