.

Nattens mörker har lagt sig över Sverige och endast lamporna lyser upp vårt landskap denna kväll. Idag sitter jag på bussen hem, imorgon står jag på scenen och förmedlar känslor,kroppsråk och rörelser.
Människor kliver på och människor kliver av. Inte bara på denna buss utan även i livet. Olika människor kliver in i livet och så väl lämnar det. Alla har vi en destination att nå. Just nu är mitt men destination hem. Men längre än så vet jag inte. Jag vet inte vart min väg leder mig. Jag drömmer när jag somnar till jag drömmer när jag ser ut genom fönstret. Jag drömmer om vart jag vill att min väg ska ta mig, jag drömmer om mitt mål, vårat mål. Om alla vägar som lett in människor på min väg men som sedan lätt därifrån.
Vänner kommer inte alltid finnas där. Dom har också destinationer att nå till. Men det kommer alltid finnas lite ljus som alltid kommer tändas när nattens mörker lägger sig. Precis som gatolykterna tänds när mörkret saknat smyger sig på.
Men just nu behöver jag bara konsentrera mig på att nå min närmsta destination. Hem.